1. |
||||
Det var ej blott för skönheten
mitt hjärta blev så till dig vänt
Men kärleken den brann i mig
och falskheten var uti dig
Du visste väl jag älskade dig
du skulle vara trogen mig
Ja den som sviker så sin vän
det straffar sig helt visst igen
Min huvudkudde den är våt
varenda morgon jag uppstår
Då tänker jag på dig min vän
hur jag din falskhet glömma kan
Ja upp på livets hårda väg
jag strävar framåt steg för steg
Men kanske jag snart nog en dag
kan finna mening hopp och svar
|
||||
2. |
Ungmövisa
02:37
|
|||
Att vara ensam här på jorden
och ej ha sällskap av en trogen
Inte tänkte jag att tiden var så lång
trodde allt var uppgjort följde livets gång
Ännu jag sitter ensam
Men får jag inte någon man
skall jag inte lida harm
Kaffe skall jag dricka brännvin desto mer
med snus och med rök i pipor utav ler
Så skall jag tiden driva
|
||||
3. |
Ungdom du ungdom
03:16
|
|||
Ungdom du ungdom så härelig och blid
som fagraste blomman du blommar
Det hastar för alla att älskas i tid
bland sommar och sångfåglar alla
Å har du inte guld till att gömma i skrin
eller skatter och kistor på gården
Å äger du rosen så fager och så fin
göm den bakom starkaste låsen
Och äger du ära är rikedomen stor
den giver dig plägnad och dukar ditt bord
Och sjunger liksom göken i åsen
|
||||
4. |
För länge sen
02:22
|
|||
För länge sedan i min ungdoms vår
där upptändes en eld i mitt bröst
Jag friade till en flicka som var vid unga år
och till henne jag hade stor lust
Men släkt och föräldrar beslöt
och de strängelig mig förbjöd
Det måste jag erkänna allt fram till min död
Hon ville mig omfamna min käraste mö
var gång jag kom in där hon var
Hon svor i sitt hjärta att hellre vill hon dö
än en annan till äkta skulle ta
Hon klappade mig på kind
och i hjärtat där släppte hon mig in
Och flickan på allvar slog an i mitt sinn
När far min fick höra hur illa det var ställt
han mig banna med kränkande ord
Vill du dig bortgifta med en som ej har jord
då må jag bli förargad över dig
Och min moder hon sade min son
o ack hör och åtlyd min bön
Slå flickan ur hågen så äger du din lön
Nu är jag gammal, nu har jag blivit grå
men kärleken till flickan består
|
||||
5. |
Stackars dig
02:47
|
|||
Stackars dig du Vännen som så ensam går
ingen man du har som väntar
du är så till års nu att ingen man
bryr sig om så gammal jänta
Nej ingen vacker man i sällskap med dig går
men på mig de kastar blickar må du tro
ofta hörer jag att det sägs om mig
hon var banne mig den bästa
|
||||
6. |
Aftonsolen
04:02
|
|||
Aftonsolen ned bak Västerfjället dalar
och nu tystnar varje näktergal
Aftonstjärnan under himlapellen strålar
med sin silverkrona glänsande och klar
Skogens fåglar i de ljusa gröna lunder
haver slutit sina sjungande munnar
Och har gått till en vilande blund
I de stilla lugna tider jag tänker
på minnen och drömmer om dig
Å då börjar hjärtat mitt banka
som en klagosång i barmen för dig
Stilla klagan ifrån hjärtat utkommer
och jag ropar till himmelens högste
hjälp mitt blödande hjärta o gud
Mottag mitt farväl du falska människa
det är sista gång jag bjuder dig adjö
Varför kan jag ej få lämna detta rike,
så att jag nu låg i graven kall och död
Då inne i ditt falska hjärta skall det gnaga
det skall bli ett sår som dig skall plåga
För de kärlekslöften du bröt
|
||||
7. |
I Seljordsdalen
02:46
|
|||
I Seljordsdalen undangömd upp bakom Skorvefjäll
Där fanns en plats för dans och spel upp på den gröna vall
Där var jag fri i vänners lag och jag in i dansen föll
Där var jag ung och frisk och kry och mången hand jag
höll
Där såg jag mången vacker mö som blommor bar på kind
Och utav alla var där en som föll i hågen min
I drömmarna hon för mig står så frisk och änglalik
Nätt som när vårens första knopp slår ut på trädets gren
|
||||
8. |
Äktenskapsånger
01:59
|
|||
Nu vill jag rådfråga er förståndiga män
som äktenskapsbanden har prövat
Om det är möjligt att få sig en vän
likväl för mig som för andra det frågar jag om
men förvåna er ej för jag hör att de gifter sig så många
Om jag fick en flicka från rikemansgård
med fähus och kistor med silver
Hon kunde mig försörja ett år eller två
men sen så måste jag jobba och slita mitt hår
med min äktenskapsvän jag kunde mig knappast mäta
Om jag fick en flicka så fager och fin
som ville mitt hjärta behaga
Om hon var så fager som ängen är grön
så kan hon mig en dag bedraga hon kunde bli tvär
och kanske lämnar hon mig ja det blir nog för mycket
att bära
|
||||
9. |
Som stjärnan
02:55
|
|||
Som stjärnan upp på himlen klar
hon längtar till sitt rum vardag
Så längtar jag till dig
var timma som en månad lång
var månad som ett år
Min älskade mig lämnat har
för mig finns ingen glädje kvar
Om du mig ej vill ha
Med öppna ögon vandrar jag
men hjärtat tungt som sten
Nu slutar jag min sorgesång
och tårar rann för sista gång
men knappt att jag är fri
För hat och arm bor i min barm
som jag själv har skulder i
|
||||
10. |
||||
Om kvällen när det mörknar och alla går till ro
då stänger jag för stall och för lada
Och fåglarna de lägger sig i sina små bon
då går väl också jag till att sova
Men sen så vet jag inte hur få tiden till att gå
för under långa nätter då längtar jag så
Då har jag inte ro till att sova
Det mörknar över vägen och natten faller på
och dimmorna tätnar över ängen
På stigarna i skogen har många gått bort
trots att stjärnorna lyser dem vägen
Å kan du inte komma i afton min vän
så sänd ett bud och säg mig när komme
|
||||
11. |
||||
Inte fick jag nej och inte fick jag ja
inte fick jag flickan som jag ville ha
|
||||
12. |
Jag vandrade i ensamhet
02:04
|
|||
Jag vandrade i ensamhet i skogens gröna lund
gav akt på fåglarna som sjunger
Jag hörde deras sång de har så vacker klang
jag aldrig det beskriva kan till fullo
Det var i vårens tider när skogen i sin prakt
framträdde i sina nya gröna kläder
Jag stannade min gång och hörde fågelns sång
som övergår musiken från fioler
Jag blickade mot himlen där mötte mig en glans
av solens välgörande strålar
Å skönheten var stor och jag som är blott jord
jag kan ej den sällheten förklara
Mitt hjärta det sig rördes när jag beskåda dem
jag föder här min uselhet jag arme
Och jag som har förstånd jag borde hava skam
som icke prisar jorden med morgonpsalmer
|
||||
13. |
Mitt tjugonde år
01:58
|
|||
I mitt tjugonde år i min blommande vår
då friade jag och flickan hon svarade
Ja jag vill vara din å ja det vill jag bli
för i älskog och vänskap finns ingen som du
Men snart fick jag nog se att hon inte menade det
När hon togo sig en sån som hon inte tyckte om
men för det att han var rik
Ja med guld och med pengar var ingen han lik
Han var gammal och ful rent otrevlig och sur
Ej hans make jag sett och till denna hon slätt
ingen kärlek bar men hon tvingade sitt sinn
Du vet, ingen av rikedom lycklig blir!
|
||||
14. |
Guro Heddelid
03:15
|
|||
Mörkt det ännu är i dalen månen högt på himlen står
Guro satt så rak i sadeln hästen tryggt på stigen går
Stjärnorna de skingra dimman Guro red till ottesång
Och den vackra hästen frusta när han fram på stigen sprang
Invid porten band hon blacken gick sig så i kyrkan in
Genom dörren och ut på backen kyrkans röda ljus det sken
Hon steg in med heligt anlet vigselvatten hon tog från sten
Nu kan inga onda makter göra henne något mer
Fram steg Torlejf den gamle prästen Ave Maria han ber
I de fina kyrkodräkter alla föll snart ned på knä
Helga psalmer då de sjunger Torlejf talar folkets språk
Klagan in i hjärtat falnar även det som sitter hårt
Och när mässan var till ände Guro upp på hästen sprang
Hela hopen om sig vände stirra där som hon försvann
Tor från Sundbö på sin kära väntar vid den gröna lind
Där han till sig henne fångar upp i sadeln som en vind
Då med Guro fram på sadeln längs med Vallarån de red
Och in under Rinnekulle häst och ringar bytte de
Guro då med heligt löfte lovar honom evig tro
Hästen vände de mot höjden och försvann vid
Grönningsbro
|
||||
15. |
Lålning
04:22
|
|||
Å låla Anne å låla dig
Höre du mig låla så svarar du mig på långan väg
Lå lå lå lå lå lå lå
Jag vet nog vem du vill ha
Låla på långan
I kväll till mig gångar han
Å då lålar jag till dig
|
||||
16. |
|
If you like Maria Misgeld, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp