1. |
De rosor och de blader
04:28
|
|||
De rosor och de blader som gör mitt hjärta glader
Och tårarna rinna på rosende kind
Ditt minne förglömmer jag aldrig
För än jag läggs i graven i graven inom kort
Hon gräto och hon suckade, hon gräto och hon sörjde
Hon sporde lilla vännen om ömhet och om tröst
Hvarföre har du sårat mitt hjärta
Hvarföre har du ängslat och oroat mitt bröst
Om det skall bli mitt öde att jag skall blifwa döder
Då skall du få gråta mitt stoft och mina ben
En gång på den yttersta dagen
Ja då skall du få lönen som, du handlat har mot mig.
Nu slutar jag min visa jag orkar ej att sjunga
För tiden han synes så beröflig och så lång
Är du trogen så får wi wäl an mötas
Och glädjas uti himmelen bland Engelarnas sång
|
||||
2. |
Blåtirebläcka
02:59
|
|||
Ja nog är historien sorglig
Så sorglig med ändå så sann
Jag tog honom först för hans pengar
Men han var värre än satan så sant
När gubben kommer hem framåt kvällen
Han bankar mig helt svart och blå
Han slänger mig rakt genom köket
Genom rummet till vår garderob
Nu skall jag gå och dricka mig full
För att ge Gubben en varning
Och bara för att, blir jag ute i natt
Och kommer smygande hem som en katt
Jag har aldrig lockats av drycker
Men var kan en skadskuten fly
I flaskan jag dränker mina sorger
Å jag önskar han drunknar där i
Nu skall jag gå och dricka mig full
För att ge Gubben en varning
Och bara för att, blir jag ute i natt
Och kommer smygande hem som en katt
|
||||
3. |
Elverumsvisan
03:28
|
|||
Jag tjänte soldat när jag var ett och tjugo år
Den gången jag käraste fick
Det var i Hernes bygd uti Elverum det var
Första gången jag såg hennes blick
Där gjorde vi bekantskap en oktober dag
Artonhundra och åttiotre
Där lades första fröet till ett kärlighetsband
Men till sorg och bekymmer för mig
Ja alla glada dagar jag ej förglömma kan
Som i sidom nu ännu försvann
Då hon var i mitt sällskap då var ej tiden lång
Då Gick allting med glädje och med sång
Men länge det ej dröjde förän det en annan kom
Och förrövade henne ifrån mig
Ja då tog jag till flaskan och svängde lustigt om
Och jag levde ett ruskeligt liv
Ja nu är jag alena förskjuten och bortglömd
Och min levnad den blev mig så tung
Min ära är förlorad och jag är till fördärv
Det kan kränka en man som är ung
Men mister du en står dig tusen igen
Jag vill pröva min lycka än nu
För tar du dig en annan så tager jag en vän
Som är långt mera trofast än du
Farväl du lilla flicka jag glömmer aldrig dig
Men jag reser till främmande land
Mitt skepp står redan färdigt var hälsad från mig
Och förglöm mig det får du om du kan.
|
||||
4. |
Jag längtade som andra
02:46
|
|||
Jag längtade som andra att välja mig en vän
Den tänkte jag att älska likt Gud i himmelen
Men för att jag var trogen blev falskheten min lön
Den skall en dag belönas så sant Gud hör min bön.
Olycklig var den dagen jag satte tro till dig
Ty sen har all min glädje i sorg förvandlat sig
Så är att söka blommor på torra blomsterträd
Ty där som ej finns kärlek där följer falskhet med.
Jag haver icke mera här någon glädjedag
Ej heller något mera vad till jag har behag
När andra vänner samlas och följs till nöjen åt
Då sitter jag i ensamhet och lugnar mig med gråt.
Så tag dig du en annan som bättre är än jag
Och må dig lycka följa in till din sista dag
Men ett jag dock dig beder om du vill lyda mig
Gör aldrig mer så illa som du har gjort mot mig.
|
||||
5. |
Villfar & Syllklar
03:44
|
|||
Villfar for över höjden
Far över vida nejder
Efter sin syster han letar
Mig tvingar älskog
Han red över dy och dike
Och över sju kungariken
Villfar red sig till stranden ned
Där satt en havsfru och tvagade sig
Jag hälsar dig havsfrun, jag talar till dig
Säg mig har du sett systeren min
Icke har väl jag sett systeren din
Men jag vill visa dig dotteren min
Kung var min far och drottning var min mor
Villfar så hette min yngste bror
Vilfars tårar rann på kind
Du är min syster jag letat
|
||||
6. |
Nissångensbölja
03:46
|
|||
När solen sig sänker i aftonens frid
Och vinden i västan hörs susa
Då ilar min båt upp på böljan så blid
I fjärran hörs bäckarna brusa
Och kvällen är fridfull och tanken är ljuv
Jag gungar på Nissångensbölja
På stranden jag ser mellan stenar och tuv
En stig som jag villigt vill följa
Jag anade icke vad före mig låg
I juninatts fridfulla timma
Två mörkblåa ögon i kvällen jag såg
Med blickar så ljuva att finna
De finne en ro under längtan och strid
En fristad då hjärtat vill brista
Där speglar sig kärlekens heliga frid
Den blicken jag aldrig vill mista
Farväl denna gången du mörkblåa våg
Nu måste jag från dig bortfara
Farväl men i minnet jag ofta dig såg
Du midsommarblomma så rara
När blånande bergen försvann för min syn
Där älskades röst jag nyss hörde
Så gråter mitt hjärta jag blickar mot skyn
Dit vindarna suckarna förde
Gråt icke mitt hjärta och brist ej därför
Nog finner du åter din tärna
Ja midsommarnatten är ju så när
Då ser vi varandra så gärna
Då sluter jag åter i famnen min vän
Och hjärta mot hjärta vi trycka
Där står vid vår sida en ängel igen
Som ständigt bevarar vår lycka
|
||||
7. |
Hon kan skratta
03:38
|
|||
Hon kan skratta och le och se sorgelös ut
Hon kan dölja sår i sitt sinne
Hon kan visa sig glad fast sorgsen hon är
Hon kan skratta med tårar på kind
Hon kan häva sig opp ur den mörkaste grav
Hon kan dala ned som ett blad
Hon kan skrika sig hes och sjunga sig glad
Hon kan somna på kärestans arm
Hon kan tappa sitt mod och finna lycka och ro
Hon kan vandra mot okända mål
Vara ensam och stark och liten och svag
Hon kan trampa upp stigar i skog
|
||||
8. |
Ålderdomen
01:41
|
|||
När ålderdomen tränger på
Och jag med käppar jette gå
Då vore det gott till att ha en vän
Som minne ifrån ungdomen
Så långt som himmelen är från jord
Så långt är du ifrån denne jord
Som du en gång mig svurit har
Alls uti våra ungdomsdar
|
||||
9. |
En vek romans i moll
03:29
|
|||
En vek romans i moll
Klingar underbar var jag går
I sången dröjer kvar
Allt vi drömt om svunnen vår
Utanför vårt fönster
Har sommarens rosor blommat ut
Och i moll går valsen
Och snart är vår unga saga slut
En vek romans i moll
Fylld av blyg och öm poesi
Mitt hjärtas unga dröm
Ryms i denna melodi
|
||||
10. |
||||
Du har låtit din kärlek få försvinna
Liksom stjärnan på himmelen den blå
Du har låtit din kärlek få försvinna
Att jag aldrig dig äga kan få
Men ett är det jag vill dig säga
Om jag aldrig dig får äga
Ingen man behagar mig mer
Om jag ägde blott tusen på tusen
Och allt glimmade i silver och guld
Ty då vore jag ut av dig ej förskjuten
Nej då vore du blott trogen och huld
Men se alla rikedomar
Vill jag likna vid de blommor
Som om aftonen faller omkull
Jag har trott att ditt hjärta var ett tempel
Där ej falskhet och svek skulle bo
Men det var för mig ett levande exempel
Att man aldrig på männer kan tro
Många falska ord de talar
Många kvinnor de bedraga
Stackars oss som så lätttrogna är
Nu slutar jag den dejeliga sången
Som jag hörde utav fåglarnas röst
I mitt hjärta det innerligen svider
Då jag har här i världen ingen tröst
Intet lyser för mitt öga
Ingen kärlek får jag höra
Jag har trott att all kärlek är förlöst
|
||||
11. |
Den underbara harpan
06:45
|
|||
Det bodde två systrar vid sjöastrand
Ungt var mitt liv
Det bodde två systrar vid sjöastrand
Ungt vare mitt liv
Den yngsta gick före med utslaget hår, den äldsta gick efter med sju falska råd
Och syster hon talte till syster så
Och syster hon talte till syster så kom skola vi ned till sjöstranden gå
Jag vill giva mitt hjärta om mitt hjärta tillhör dig
Och när de stodo vid sjöastrand
Och när de stodo vid sjöastrand, så stötte den äldsta sin syster af sand
Och kära min syster hjälp mig i land
Och kära min syster hjälp mig i land och jag vill giva dig min fästeman
Din älskade fästman tar jag ändå
Din älskade fästman han tar jag ändå, men aldrig skall du på vår gröna jord gå
Så funno en fiskare flickans kropp
Så funno en fiskare flickans kropp och drog henne sakta på sjöstranden opp
Så reste den vägen en spelman fram
Så reste den vägen en spelman fram, han gjorde av kroppen en harpa så grann
När första slag han på harpan slog
När första slag han på harpan slog, satt den elaka systern i brudstol och log
Det andra slag som på harpan rann
Det andra slag som på harpan rann, din brudgum han var min fästeman
Och tredje slag han på harpan slog
Och tredje slag han på harpan slog, min syster hon tvang mig i stridaste flod
Om morgonen satt bruden med gullkrona röd
Om morgonen satt bruden med gullkrona röd om aftonen låg hon i brudsängen död
|
||||
12. |
Jag seglat ut
02:19
|
|||
Jag seglat ut i motevind ifrån mitt fädersland
Att söka mig en trogen vän men en otrogen fann
Så är för mig den ljuva fröjd men till att sörja är jag nöjd
Jag är ej glädjen värd
I natt i sömnen drömde jag liksom du hos mig var
Liksom du låg på armen min du täcka liljoblad
Men när som jag uppvaknade helt missnöjd jag dig saknade
Långt bort från mig du var
Den himmel som för varit klar börj nu att mulen bli
Den sol som upplyst all min dar går nu för evigt ned
Så tackar jag för kärleken, jag njutit har hos dig min vän
Till denna dag och stund
|
||||
13. |
If you like Maria Misgeld, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp